Det var ett tag sedan jag uppdaterade och tänkte skriva lite om hur träningen gått sista veckorna.
Jag tävlade ju på 110mh, spjut söndagen den juni och sent på kvällen efter detta gick jag och körde ett träningspass med mer spjut och diskus. Passet gick riktigt bra och jag cyklade hem nöjd nöjd.
Dagen efter började jag jobba kl 08.30 och ungefär kl 09.30 så kastade jag lite frisbee med en kollega på jobbet och kände hur det började hugga till på höger sidan ca 20-25cm under armhålan, bak mot ryggen.
Trodde det var ryggmuskeln latissimus som hade fått sig en "smäll" och avstod vidare kastning.
Efter jobbet kl 17.00 promenerade jag ner raka vägen till centrum och tog tåget till Älvsjö och buss vidare mot Enskede IP där jag hade snabbhetsträning med Hammarby kl 18.
Jag var orolig för känningen den ilande smärtan i sidan bak mot ryggen och bestämde mig för att köra fast med "lägre armföring" istället för "plocka äpplen" i ansiktshöjd som jag normalt har när jag springer körde jag nu bara armpendel upp till brösthöjd, för det gjorde inte speciellt ont i sidan när jag sprang (jämfört med om jag gick 20cm högre upp). Inledde med 2x3x20-25m från startblock med startkommando och det kände grymt bra i några av starterna och mer "normalt" i resten. Sedan var det dags för 3x120m maxlopp med 6min vila. Första loppet kändes bra och jag sprang riktigt fort. Ungefär 30m in i det andra loppet så högg det till rejält i känningen jag haft på högersidan av bålen. Kände direkt att det var en bristning. Fick tryck på det ganska fort och fick konstaterat att den ömma punkten satt precis mitt mellan fästet för breda ryggmuskeln (latissimus) och sneda magmusklerna.
Förhoppningarna var att det inte skulle vara så allvarligt, men det är inget man bara tejpar upp och kör med nästa dag. Jag tog det lugnt i 24timmar och efter det körde jag på med behandlingar (hemma) med muskelstimulator och magnetbehandling. Första veckan gick det inte att jogg alls utan skärande smärta, men nu efter två veckor är jag nästintill uppe på maxfart. Första veckan var tung för det är svårt att träna styrketräning utan att involvera musklerna i bålen, dessutom högg det som ett knivstick varje gång man nös eller gick på toaletten. Nu två veckor efter skadetillfället kan jag springa på 95% och har små förhoppningar om att kunna tävla om en knapp vecka på Världsungdomspelen.
Som om inte skadan i sidan var nog så råkade jag ut för ännu en skada i samband med styrketräning och då bänkpress som jag numera kör relativt sällan (ca varannan, var tredje vecka). Eftersom jag styrketränar ensam så är bänkpress en ganska riskabel övning, då jag inte har någon "passare" (som vaktar så att jag inte fastnar under stången eller tappar balansen).
Jag har som tyngst kört 3:or på 150kg utan passare med "fri" stång, men efter att ca 6månader sedan kört bänkpress på just 150kg och efter två reps inte orkat pressa upp den tredje och fastnat och inte kunnat komma upp förrän jag fick hjälp av två killar som stod i andra änden av gymmet, så bestämde jag mig för att förlita mig på maskinövningar och tunga hantlar för bröstet för att slippa att "fastna".
Dock upptäckte jag efter några månder att jag börjat tappa i styrka och att kulan inte flög lika långt på träning. Tror man helt enkelt lastade på för mycket i maskinerna och rörelsen blev lite för oexplosiv, vilket inte gynnar mig då kulan i detta fall "endast" väger 7.26kg jämfört med de 150-205kg man pressade flera långsamma reps på i maskinerna. Fördelen med maskinerna var att de hade bekväma mjuka bänkar och ryggstöd (man sitter upp i maskinerna) och man slapp svanka och få ont i svanken av "höjdhoppsbrygga" som jag nästan har vid tunga bänkpressar.
Hur som helst så skadade jag mig iaf i bänkpress för snart en vecka sedan då jag körde i en Smithmaskin (vanlig bänkpress fast stången rör sig längs en ställning och man kan kroka fast stången på önskad höjd, detta gör att man inte behöver balansera stången utan endast behöver trycka uppåt och hålla emot neråt).
Jag körde 8reps på 110kg och tyckte det kändes halvtungt då jag kört en hel del core och axelgympa och armhävningar dagarna innan och var väl lite trött i musklerna kring bröstet som assisterar i bröstövningar.
Efter detta höjde jag till 125kg och hade bestämt mig för att göra en 6a. Efter tre-fyra reps blev det ganska tungt och jag försökte komma in under stången mer, men tror vinkeln mellan stången och axeln blev för "konstig" och de stramade till lite och jag belv kraftlös i vänster arm. Jag försökte pressa upp men det gick inte, så jag fick ta ner stången på bröstet och kroka fast den längst ner och då snackar vi att jag fick suga in magen och åla mig ner på golvet i sidled för att lyckas "squeeza" mig ner från bänken.
Tänkte först att något måste ju hänt med vänster bröst, men när jag tittade på det och kände efter så kändes inget...första två-tre minuterna. När adrenalinet lagt sig lite började det ila lite och en skärande smärta uppenbarade sig varje gång jag aktiverade bröstet. Smart som man är så ville man itne att passet skulle gå förjäves och tänkte avslutade med bicepsträning. Men efter några lätta set på "tjejvikter# fick jag ge upp och gå hem. Lärdom? Jag värmde upp riktigt bra (crosstrainer, skidmaskin och löpband sammanlagt 10min följt av lätta hantelpressar) och jag körde på Smithmaskin istället för med fri stång. Det enda jag kan tänka mig skulle kunnat "rädda" mig från skadan vore att kanske ha väntat en dag till så jag var fräschare i bröstet innan passet eller/och att köra med passare.
Hur som haver så har jag iaf kört på med muskelstimulator och magnetbehandling för bröstet också och tejpar upp bröstet och sidan innan träningar för extra support med Kinesologi tejp. Blir inga tunga pressar på ett tag, men har redan kört ett lättare bröstpass, helt med maskiner på ca 30-40% av normala vikter och det kändes ok.
Så här der det ut när jag har "tejpat upp den" (internt skämt med tiokamparen Erik Larsson)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar