Torsdag

Skinkan känns mycket bättre, rättre sagt all smärta har försvunnit sedan behandlingen igår kväll,dock är skinkan lite trycköm, typ so att någon skullehuggit mig med en köttyxa, men den djupa smärtan jag kände på tävlingen är bortblåst!

Jag körde två lätta pass med betoning cardio under torsdagen. Min kropp fungerar bäst när jag tränar relativt mycket, då jag alltid tränar stora mängder, annars blir min kropp avslappnad, jag tappar all tonus och känner mig liten och klen ("tappar alla muskler"). Jag trimmar ner fettprocenten och håller igång kroppen utan att trötta ut den onödigt mycket.

På torsdagen blev det först ett lätt minipass kl 9-10 i Storängshallen:

Powerwalk 30min på rundbanan där jag bla gick 10min med hantlar och viktplattor non-stop (varierade med 2kg hantlar, 5kg hantlar och avslutningsvis ett par 20kg viktplattor i händera).
Medicinboll stående stötar från knästående
Medicinboll sidokast 2x7kast
Medicinboll inkast 2x7kast
Armvävning mot medicinboll 2x7reps
Medicinboll kast upp mot taket 2x3kast
Två lätta serier excentriska hamstirngscurl 2x5reps
Två lätta set enbens benspark 2x8reps
Vristhopp 2x10hopp
En vända med sju enbenshopp per ben

Sedan åkte jag hem och tittade på Ax men och tog en powernap.

kl 17-18.30 körde jag dagens andra pass på Storvretsbadet i Tumba:

Crosstrainer 10min (puls kring 130bpm)
Powerwalk på löpband 15min (1760m)
Cykel 5min i lugnt tempo
(totalt 30min cardio enligt ovanstående)
10min smidighet med kvastskaft
10min lätt fotstyrka (gå på insida utsida fot, häl, tå och rullningar samt stå på balansplatta)
40min stretching av hamstrings, säte, höftböjare, insida lår, vader, mage och rygg.
Jag var helt inne i min egen värld och hade grymt inspirerande musik i iPoden och när jag vaknade ur "bubblan" så viftade och vinkade en vän, "biff Johannes" till mig och undrade om jag levde i en egen bubbla för jag missat att han hälsade på mig. Han är i omvänd energibalans jämfört med mig kostmässigt just nu, han bulkar upp för att nå dröm-100 i kroppsvikt han är 187cm och väger 97kg nu, men han har insett att det är lika bra att vända nu och börja trimma ner så han hinner bli hård till sommaren. Han är sjukt grov och ibland under uppbyggnaden kör vi några gympass ihop där vi bla bombar bröst, biceps och mage. Det är helt otroligt att jag orkar lyfta samma vikter som han i bicepsövningar när man ser hur grov han är (senast gjorde jag t o m några fler reps än han på alla vikter). Sedan frågade en annan kompis Tommy "MMA" som dök upp på gymmet om vad jag ansåg om militärpressar om han borde prova köra dem frampå istället för bakom nacken (jag kör alltid framför huvudet, så inte mankommer i ett obehagligt läge och skadar armbågar och "klämmer" ihop axlarna i ett onaturligt läge. Alt handlar såklart om smidighet osv, men det viktigaste är ju inte nödvändigtvis exakt hur du utför rörelsen förutsatt att du gör det strikt, det är mer intensiteten som avgör hur du utvecklas muskulärt.

Efter den lilla pratstunden blev det för första gången på några veckor ett besök på badhusets nybyggda solarium som visade sig ha en supereffektiv ansikts booster, jag måste erkänna att jag brände mig lite på näsan, men det jämnar nog ut sig på ett par dagar.

Mvh Lasse med den röda mulen

PS. Underbart med två finska bronsmedaljer idag på OS!! Damernas stafett i längdskidor samt i damernas ishockey.
Samt en fjärde plats i Nordisk kombination av Hannu Manninen (min idol i den sporten, då han bla var med i ett finskt tv-program typ "superstars" och gjorde 50m med 800g spjutet och krossade alla på 800m). Hannu beslöt sig för att sluta med sin idrott för två år sedan, men efter ett sabbats år beslöt han sig för att göra ett försök att uppnå sin livslånga dröm att ta en medalj på OS. Med ett helt års frånvaro och sedan på ett år komma ikapp all den träning han missat och komma fyra på OS är imponerande. Tilläggas bör att han åkte snabbast av alla i skidmomentet, men efter att ha haft 1.07min fram till täten inför skidmomentet på 10km efter backhoppningen såg det inte allt för ljus ut, han slutade 4:a och hade då 33s till segraren (tror han avancerad 10 placeringar iaf).

Samma sak vad gäller comeback gjorde en annan förebild till mig Janne Ahonen, efter att ha lagt av pga skador och motivationsproblem som dessa innebar så upptävkte han att efter ett sabbatsår att smärtorna var borta och han ville försöka ta en individuell OS-medalj. Janne hoppade stabilt, men det räckte inte riktigt hela vägen, han slutade 4:a i lilla backen där han hade sin största chans.

Mäktigt med come-backs tycker jag! Man blir inspirerad när media bygger upp en "story" där man får veta bakgrunden och följer deras träning och inte sätter för stor press på dem för de vet deras förutsättningar. Finsk TV är kung!