Efter en kraftig förkylning som bröt ut under onsdagen, låg jag nere för räkning hela torsdagen och fredagen och det var ovisst om jag skulle kunna starta fortfarande så sent in som en timme innan start. Jag ville iaf testa och värmde upp och pulsen var ju hög redan vid lättare jogging, men huvudet kändes inte lika "tungt" som dagen innan. Dock var näsan och halsen helt igentäppt av slem och jag hostade upp slembollar hela dagen. Det enda som var viktigt för mig var att jag inte skulle riskera att hjärtat lägger av genom att ignorera kroppens signaler.
Jag vet itne exakt hur mycket förkylningen påverkade mig, men en sak som är säker är att jag inte hade startat i en tiokamp i det skicket om det inte gällde SM och dessutom på min hemmaarena (där jag tränar nästan varje dag, min riktiga hemmaarena är Vilundavallen i Väsby, då jag ju tävlar för Väsby IK). Jag tänkte iaf tävla och ta det gren för gren och se hur kroppen orkade. Natten till dag två så fick jag hosta, men en aning av den tunga känslan i huvudet släppt istället så det förvärrades iaf inte på så sett. Andra dagen inleddes med ett häcklopp där jag krashade in i den trdje häcken och tappade balansen och därmed också all fart, men på liv och död och absolut noll teknik krigade jag mig in i mål på en för mig blygsam tid, dock poäng och fortsatt med i kampen. Stavhoppet gick bra och det blev pers, även om jag hoppade bland det sämsta gjort tekniskt denna sommar, enligt mig själv och coach. Hade dock en pärla i inhoppningen när gummibandet låg på dryga 380 (enligt coach) där jag luftade med 3dm och kände den rätta känslan, sedan spände jag mig en aning på tävlingen och sprang på som en tok och tvingade staven till att böja sig på råstyrka mer än teknik. Tog 393 och hade ett bra försök på 403. Efter ett spjutkast som var 1cm kort om 60m-linjen (59.99) var det en aning spännande om medaljkampen. Normalt hade jag inte varit orolig då jag är hyfsat bra på 1500m (sprungit på 4.38 fyra gånger i tiokamp och en gång individuellt, stabil på den tiden kan man säga=), men nu hade jag ca 25-30s tillgodo på Rasmus Olofsson och Douglas Stenberg som gjort 4.28? resp 4.38 och jag var tvungen att gå under 4.55min för att vara säker. Den tiden är "lek" för mig om jag är frisk, men med en förkylning i kroppen är det betydligt tuffare. Jag tog rygg på rasmus och hade 72s efter 400m och det kändes hyfsat bra, men så vid 800m gjorde Douglas ett ryck och började dra ifrån och coach trodde han var på väg ifrån rejält och ropade att jag skulle öka. Jag slet som ett djur och gick om Rasmus och med 500m kvar gick Rasmus om mig igen och luckan fram till Douglas var nästan 100m (vilket på trötta ben kan ta 20s att avverka). Förkylningen gjorde att jag nästan helt var slut på energi vid klockringning (400m kvar) och kämpade för att hålla styrfart och med 200m kvar var nog luckan fortfarande 100m fram till Douglas varefter jag med 120m kvar hittade krafter och spurtade sista 100m på kanske 15s och det skiljde inte mer än 12s mellan mig och Douglas i mål och bronsmedaljen var säkrad, vilket jag itne visste när jag kom i mål då jag såg allt som i en dimma från att det var 400m kvar till mål, var helt slutkörd. I mål låg jag kvar länge på marken och kippade efter luft innan jag orkade resa mig.
Otroligt skönt att efter så många skador och svackor vara uppe på pallen på ett SM igen. Det blev rätt känslosamt för mig. Kändes som ett kvitto på att hårt slit lönar sig.
Min serie i tiokampen var:
100m: 11.65 (-2.0)
Längd: 653 (0.0)
Kula: 13.51
Höjd: 184
400m: 52.13
110mh: 16.28 (-1.0)
Diskus: 41.31
Stav: 393
Spjut: 59.99
1500m: 4.42,87
Vilket gav 6894p, vilket var årsbästa då det var min "comeback" sedan skadan för 6,5månader sedan då jag slet av stora delar av min hamstring muskulatur i höger baksida av låret i samband med ett längdhopp.
Här näst väntar några dagars vila och tillfrisknande från förkylningen som lär ta någon dag. Sedan blir det lättare träning (troligen lite tuffare styrka för överkroppen, men lättare jogging och studs för benen) innan det på måndag drar igång med ett sprint/spänstpass med kvalité som ett steg i förberedelserna inför nästa utmaning: Hösmångkampen i Gävle 25-26september. Dock håller jag det lite öppet, beroende på hur kroppen tillfrisknar från denna förkylning som nog inte blev kortvarigare av att köra en tiokamp direkt, utan snarare tvärtom. Jag vill iaf hinna känna mig pigg och fräsch i kroppen och känn att jag kan göra en bra poöng om jag ska tävla i Gävle. Dessutom vore det ju underbart om det inte blev regn, snöfall, minusgrader utan tvärtom varmt och behagligt (som det faktiskt var stundvis förra året då jag satte pers i tiokamp).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar