Måndag

I måndags kväll blev det sprint och spänst förljt av rehab för baskida lår.
Målet var att sänka min tid på flygande 30m, utan att gå över gränsen och slita upp skadan, men samtidigt inte hålla igen för mycket. En hårfin balans och det handlar itne om att ösa på för fullt i första loppet, utan man springer lite lite fortare för varje lopp och lyssnar MYCKET NOGA på kroppens signaler. Då kroppen i övrigt är redo för klart snabbare lopp och det är hamstringfästet som är den svaga länken, är det inte alltid så lätt att veta vart gränsen går.

Målet var att att gå ner en liten bit från de 3.31 jag hade på flygande 30m senast och denna gång kom jag ner på 3.25, men kände att det verkligen var precis vad skadan tålde, hade jag gjort fem hundradelar snabbare tror jag att jag fått ont. Det är ju skillnad på ont och "känna av", och det är just det som är så klurigt. Vet vad som är ok och vad som är en varningssignal. Om jag skulle köra efter metoden att köra bara det som itne känns av allt så skulle jag troligen få komma igång med maxsprint först till september känns det som, men om man systematiskt ökar hastigheten vecka för vecka och det inte känns mer eller gör ont så kommer jag ju snabbare upp till min maxfart och prognosen pekar nu på juli.

Passet såg ut som följer (Storängshallen kl 18.45-21.00):
Jogging 800m, benprendel, koordination, stegringslopp
Accelerationer i gympaskor och spikskor
3x60m genom eltid
2x80m genom eltid
Stående längd 5st (306cm)
Vristhopp på lådor 2x4x5lådor
5st hemstringövningar 3set av varje
Nerjogg och stretch